Det finns iallafall citronträd

Efter att ha konstaterat att detta landet inte riktigt når upp till mina förväntningar, har jag bestämt mig för att vara nöjd ändå.
Även fast kaffet smakar urin och all sorts administration är totallt omöjlig att förstå.
Även fast jag har svårt att andas och småsår aldrig läker.
Även fast jag bara har en vän och börjar bli mentalt instabil av tristessen.
Ävan fast ingenting är som det verkar är jag glad.
För även Perth har en charm som är svår att motstå.
Överallt växer det citronträd.
De är så söta så du nästan vill gräva upp dem och ta med dem hem.
Om man letar kan du hitta små franska bistros med gott kaffe och 4 miljoner olika bakelser.
De få vänner jag har här är iallafal trevliga, även fast de är 24+ och fortfarande tycker att Edward Cullen är den vackraste mannen på jorden.
Och det viktigaste av allt, när du övermannat administrationen är den rätt lätt att förstå.
Det har tagit mig två månader att försöka förstå var och hur jag ska gå i skolan, vad som krävs och hur man ansöker.
Äntligen börjar det lossna och jag hittar fler svar för varje dag som går.
Så man kan kanske säga att jag bara haft en långsam start...